Din sol gick upp,
men skymdes bort.
Du var för god
för livet.
Fastän din levnad
blev så kort,
du har oss mycket givit.
Du var ett lån vi alltid minns
Något underbart, som ej längre finns.
En liten ängel kom,
log och vände om.
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Vad han tar och vad han giver,
Samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.
Svårt att se i unga dar
friska blommor falla,
tungt att mista dig, som var
glädjen för oss alla.
Låt barnen koma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.
Mänskligt skådat
kan det tyckas
att för ung du dog.
Men en annan visste bättre:
Herren gav och tog.
Snart bröt du upp,
snart drog du bort
en flyktig gäst,
ditt liv blev kort.
En vår, som blott
i blomning gick,
en gryning som
ej dagas fick.
Sov gott, mitt barn,
sov gott i Gud.
Guds änglar i
sin vita skrud
som för den Högstes
anlet stå
de vaka här
för dig också.
Herren gav och Herren tog,
lovat vare Herrens namn.
Nu är du förd, du lilla,
till Herrens örtagård.
Ej mer dig där gör illa
vår vinter, kall och hård.
Där får för Gud du träda,
i klarhet lik hans sol,
och barnasången kväda
för Lammets kungastol.
Senaste kommentarer